2018 Nytt år och nya möjligheter

Förra veckan så var det en stor konferens i Göteborg ”Att styra och leda framtidens välfärd”.

Invigningstalare var Louise Brigselius som är vetenskaplig ledare för tillits delegationen. Hennes grepp var intressant inte lika spetsigt som tidigare när jag hört företrädare för delegationen utan mer balanserat. Vi måste hitta en balans mellan hur skapar vi tillit i organisationen och i relation till våra brukare/kunder samtidigt som vi säkerställer att vi levererar de värden som ligger i vårt uppdrag. För att lyckas med detta behöver tilliten vara ömsesidig och kombineras med kontroll och ambitionen att hela tiden utveckla verksamheten. Det kommer inte bli bra om allt ska bygga på tillit utan som vanligt är det balansen som måste uppnås.

Utmaningen är förstås stor när vi har ändliga resurser. Vi måste skapa en tillit att politiken med förvaltningens stöd fördelar den gemensamma resursen på ett klokt sätt mellan olika målgruppers behov. Samtidigt som de snabba förändringarna i omvärlden innebär att vi måste hitta nya arbetsformer. Det betyder inte att de gamla var dåliga bara att de inte funkar lika bra med de nya förutsättningarna.

Samtidigt måste kommunens ledning på riktigt skapa nya förutsättningar för att fånga allas perspektiv och lyssna respektfullt. De frågor som inte måste hanteras på en högre nivå bör om möjligt hanteras så nära brukaren/kunden som möjligt.

Ambitionerna är stora inför det nya året. men spännande och utmanande.

Jag återkommer ….

Det kommer att bli betydligt tätare inlägg i framtiden

 

Björn

Om kommunhus och mandat

Mitt förra blogginlägg har väckt intresse, vilket är kul! Bland annat skriver flera personer, bland annat Jan Skog (M), i en facebookgrupp om att kommunhusfrågan är en öm tå för mig. Så är det inte, utan bara en fråga där fullmäktige – där Jan själv är vice ordförande – har gett ett tydligt uppdrag: Ett nytt kommunhus ska ligga i Nödinge. Det ska inte kosta mer än nuvarande hyror och det ska inte ägas av kommunen utan vi ska hyra av en extern fastighetsägare.

I dag sitter vi i ett antal lokaler som vi hyr av Balder, Alebyggen och Rikshem. De flesta med korta hyresavtal som innebär att vi kan lämna när ett nytt kommunens hus är klart. Det som vi äger själv är kommunhuset i Alafors och teknikens lokalisering i Emylund. Det senare kan med fördel säljas för att bygga bostäder och det förstnämnda finns det ett särskilt uppdrag att återkomma med förslag till nya användningsområden.

En annan fråga som också diskuteras är mitt mandat att säga vad jag tycker, bland annat i denna blogg. Jag är chef för 2 300 medarbetare som har behov att veta var olika frågor står just nu. Jag är också ansvarig för att de politiska besluten i Fullmäktige och Kommunstyrelsen blir genomförda. Detta kräver att jag kommunicerar i många olika kanaler för att sköta mitt ledaruppdrag. Anledningen till att starta en blogg är att hitta en form som når nya grupper medarbetare som inte läser en vanlig webbsida eller tittar på de filmer som vi regelbundet spelar in, utan är mer vana vid att följa en tråd exempelvis på Facebook.

Min uppfattning är att ett nytt kommunhus, som stödjer ett bättre gränsöverskridande, kommer att vässa och effektivisera förvaltningen och i slutändan skapa större utrymme för resurser till kärnverksamheten. Det är därför jag tror att alla invånare är vinnare.

Det man inte får är att alla orter delar på satsningen. I den frågan har också fullmäktige satt ner foten och tydligt gett ett uppdrag att satsa på Älvängen och Nödinge. Att man kan ha olika synpunkter om detta och andra frågor är förstås självklart. Men det är ju så det ska vara i en demokrati.

Nytt kommunhus en ”femetta” för alla

Olle Skoglund lanserar med visst bistånd av Alekuriren idén om att inte bygga ett nytt kommunhus i Nödinge utan fem i veckans nummer. Tanken är att ett kommunhus ska läggas vid varje pendeltågstation och täcka ett nämndområde var.  Det är alltid intressant att tänka i nya banor men här saknas i mångt grundläggande kunskap om fakta och förutsättningar.

Ale kommun har tydligt tagit ställning för att satsa på två centralorter, Nödinge och Älvängen, för att kunna konkurrera med andra stadscentra i vår närhet. Partille har funnits ett tag men växer starkt nu. Gamlestaden och Kungälv har precis byggstartats men kommer inom några år ha ett utbud som är mycket större än idag. Vill vi att Ale ska erbjuda något annat än ”villamattor” och hyresområden är en fokusering nödvändig för att kunna erbjuda såväl offentlig och som privat service som ett samhälle behöver. Det är lätt att se hur det går för alla handlare förutom livsmedel och byggvaror om inte kundunderlaget är tillräckligt. Titta hur det ser ut i Älvängen!

Vi måste alltså lära oss att tänka Ale istället för på varje enskild ort även om det är svårt. Samma gäller inom förvaltningen. Vi har i alla år varit alldeles för introverta eller stuprörstänkande:

– vi löser vårt så får andra sköta sitt.

Men verkligheten ser inte ut så. Att öka vår förmåga att arbeta gränsöverskridande i kreativa processer är ett av de viktigaste skälen till att vi behöver ett kommunhus där man både kan ha bokade möten men också spontant träffas på cafet eller i trappan för att snabbt lösa frågor. Idag sitter vi komiskt nog i fem större etableringar, kommunhusen i Nödinge och Alafors, socialkontoret, Emylund samt i Ale kulturrum. Trots att alla kan skypa direkt i datorn eller från våra konferensrum som utrustats med kameror och mikrofoner så är detta en betydande barriär för ett mer effektivt arbete. Vi har alltså redan prövat Skoglunds ide i praktiken och ser dess begränsningar. Ett par yngre kolleger till Skoglund har också i workshops och med utgångspunkt i modern forskning på förvaltningens uppdrag presenterat ett förslag till ”Framtidens arbetsplats”

Skoglund anför ekonomiska skäl till att etablera sig på flera ställen. Jag har ännu inte träffat någon byggare eller fastighetsägare som framfört de argumentet. Istället så vill man alltid nå större volymer för att minska kostnaderna. Va, ventilation, kök och andra teknik tunga investeringar som krävs i ett modernt hus blir billigare per kvadrameter i större hus jämfört med mindre. Projektet Kommunens hus har som förutsättning att den årliga kostnaden inte ska öka. Det kräver effektiva lösningar och stordriftsfördelar. Skoglunds förslag medger inte detta och är därför inte genomförbart ur detta perspektiv heller.

Vi kommer alltså att gå från fem lokaliseringar till en och det kommer att bli väldigt bra, kanske rent av en ”Femetta”.

Varför kommer då ett sådant här förslag? Man kan ju bara spekulera… kan de ha att göra med att det är val om ett år och att Jante är stark i relationen mellan våra olika orter?

Kommunchefen: – Vi ska ha en hållbar kostnadsnivå 2018

– Stora delar av organisationen har hållit budget, men inte alla. Det gäller även inom de berörda nämnderna att där finns många som gjort ett bra jobb och är i mål. Vi har ett antal enheter kvar som vi måste stödja och coacha så att de landar på en hållbar kostnadsnivå 2018, säger Björn Järbur, kommunchef.

Inom omsorgs- och arbetsmarknadsnämnden har både tillfälliga och fasta kostnader ökat i stället för att minska trots många insatser för att följa. En stor orsak är personalkostnader, som ökat dels för att sektor ATO behövt använda många konsulter, dels för att lönerna har ökat mer än förväntat på grund av bristen på människor med rätt kompetens till de lediga tjänsterna. Dessutom har bufferten för oförutsedda händelser varit för liten.

– Vi har verksamheter där det är väldigt svårt att förutse hur det kommer att se ut under året. Om vi får brukare med stora behov spricker det direkt, säger Ebba Gierow, sektorchef för sektor arbete, trygghet och omsorg.

Ser över alla kostnader

Sektorn har sparat pengar genom att göra hemmaplanslösningar inom både individ- och familjeomsorgen och funktionshinderomsorgen. Man har också kommit långt i flera digitaliseringsprojekt. Nu fortsätter jobbet med att optimera bemanningen för verksamheterna för att hamna i ett kostnadsläge som fungerar också 2018. Verksamhets- och enhetschefer ser över alla kostnader och föreslår sätt att komma så nära budgeterat mål som möjligt.

– Under tiden ska vi fokusera på att våra invånare, våra brukare, får de insatser de är berättigade till, säger Ebba Gierow.

Utbildningsnämnden har kunnat ordna plats för den ökning av barn och elever som sker under året inom budgetramen, men har inte lyckats att ytterligare effektivisera sin organisation under 2017.

– Budget- och effektiviseringsprocessen har inte haft tillräckligt god ledning och styrning. Omställningsarbete tar tid, särskilt när man behöver ta stora grepp kring nya sätt att organisera och tänka. Hittills har vi jobbat mest på enhetsnivå, säger Åsa Ericson, tillförordnad sektorchef för sektor utbildning, kultur och fritid.

Få ut mesta möjliga för pengarna

Ledningen för sektor UKF ska bland annat titta på varför delar av verksamheten kostar mer i Ale än i jämförbara kommuner. Också inom utbildningsverksamheterna arbetar nu cheferna tillsammans med att titta på kostnader och ta fram förslag på hur budgetens mål kan nås. Förskolan har i stort sett anpassat sin kostnadsnivå till kraven medan grundskolan har en bit kvar.

– Vårt främsta mål är att pengarna ska göra bästa möjliga verkan hos våra barn och elever, säger Åsa Ericson.

Ebba Gierow och Åsa Ericson lämnar ett enhälligt besked – fast anställda medarbetare ska inte sägas upp för att få budgeten att gå ihop. Kommunen har också en övergripande ambition att hålla nere antalet vikarier genom att fastanställa i stället för att ha medarbetare på tillfälliga anställningar.